Den största dagen...
Jag måste bara få berätta om den 13 juni 2009. Det är den största dagen i mitt liv. Och vi talar inte då om viktiga saker som ny bil, folkracetävling i Vimmerby eller ny drivrem till gräsklipparen. Vi talar STORT. STÖRRE.
Den 13 juni 2009, klockan 15.00, gifter jag mig med min älskade A i Ölmstad Kyrka mellan Jönköping och Gränna. I tretton år har vi strävat genom lycka och olycka, medgång och motgång, glädje och sorg, hopp och förtvivlan, gräl och vänskap. Men alltid kärlek. Ren och skär kärlek med respekt, hänsyn, öppenhet och just kärlek. Det har inte alltid varit enkelt, men det har varit tryggt att veta i alla situationer var man har varandra. Att jag har fått komma hem oavsett vad jag har gjort eller vad som har hänt. Och då talar vi inte puckad otrohet, utan små felsteg där man kanske har sagt något obetänksamt eller tagit ett alltför egoistiskt beslut.
Denna kvinna (A) älskar jag så högt och länge att det känns oöverstigligt att försöka beskriva hur mycket. Bokstäverna skulle inte räcka till, orden skulle ta slut, himlen skulle mörkas och skuggor skulle falla. Eller hur det nu var...
Bröllop är ett avstamp säger en del. Hur menar de då? Jag ser det som en ren fortsättning på resan vi började i min röda Volvo 360 GL i början av juni 1996. Den röda 360:in, vars rostiga framskärm lagades med arbetshandske och spackel och såldes till en läkare i Bankeryd för 27500:- hösten 96 och ersattes med en vit Volvo 244 GLT som köptes in i Sandviken, finns längre inte kvar i min ägo. Förmodligen inte i livet överhuvudtaget. Inte den vita 244:an heller. De som ser giftermålet som ett avstamp förväntar sig nog en stor förändring i livet. Jag förväntar mig bara att som vanligt veta att där A är, där finns det värme och respekt, kärlek och hänsyn och en stor portion livsglädje. Precis som nu före den 13 juni 2009. Men cirka klockan 16.00 samma dag är vi man och hustru och A har bytt efternamn. Så lite nytt blir det nog...
Den 13 juni 2009, klockan 15.00, gifter jag mig med min älskade A i Ölmstad Kyrka mellan Jönköping och Gränna. I tretton år har vi strävat genom lycka och olycka, medgång och motgång, glädje och sorg, hopp och förtvivlan, gräl och vänskap. Men alltid kärlek. Ren och skär kärlek med respekt, hänsyn, öppenhet och just kärlek. Det har inte alltid varit enkelt, men det har varit tryggt att veta i alla situationer var man har varandra. Att jag har fått komma hem oavsett vad jag har gjort eller vad som har hänt. Och då talar vi inte puckad otrohet, utan små felsteg där man kanske har sagt något obetänksamt eller tagit ett alltför egoistiskt beslut.
Denna kvinna (A) älskar jag så högt och länge att det känns oöverstigligt att försöka beskriva hur mycket. Bokstäverna skulle inte räcka till, orden skulle ta slut, himlen skulle mörkas och skuggor skulle falla. Eller hur det nu var...
Bröllop är ett avstamp säger en del. Hur menar de då? Jag ser det som en ren fortsättning på resan vi började i min röda Volvo 360 GL i början av juni 1996. Den röda 360:in, vars rostiga framskärm lagades med arbetshandske och spackel och såldes till en läkare i Bankeryd för 27500:- hösten 96 och ersattes med en vit Volvo 244 GLT som köptes in i Sandviken, finns längre inte kvar i min ägo. Förmodligen inte i livet överhuvudtaget. Inte den vita 244:an heller. De som ser giftermålet som ett avstamp förväntar sig nog en stor förändring i livet. Jag förväntar mig bara att som vanligt veta att där A är, där finns det värme och respekt, kärlek och hänsyn och en stor portion livsglädje. Precis som nu före den 13 juni 2009. Men cirka klockan 16.00 samma dag är vi man och hustru och A har bytt efternamn. Så lite nytt blir det nog...
Tillbaka till ruta ett
Fick tillbaka Forden igår. "Nu är din bil klar" sa puck, förlåt, verkstadsägaren hurtigt.
Verkstaden får tillbaka den i morgon med följande lista:
Verkstaden får tillbaka den i morgon med följande lista:
• Täckkåpan framför rutan sitter inte fast, samt listen på A-stolpen i nederkant sitter inte fast.
• Kromlisten i nederkant på den främsta sidorutan vänster fram sitter inte fast i framkant.
• Repa i framskärmens bakkant mot dörren, cirka 5-8cm från ovankant, både under klarlacken och efter lackering
• Det finns några fält med matt och repig klarlack där ni har slipat ner damm etc, på kofångaren, dörren och skärmen.
• Dålig passform där skärmen möter A-stolpen. Jämför med höger sida hur det ska se ut.
Har en känsla av att det här inte är slutet på historien. Kvalitétskontroll måste för verkstaden vara ett lika intressant ord som toalettrulle för normalt folk...
ledsen
Jag blir ledsen...
Jag blir ledsen när verkstaden inte har gjort ett bra jobb på Forden. Jag blir ledsen när det bytta framdäcket är av en annan sort än det som satt där. Jag blir besviken på puckot som bytte det som inte såg att det inte var ett likadant däck. Eller troligen bara sket i det. Jag blir ledsen när den skadade fälgen inte är bytt. Och när plåtslagaren säger att det inte är något fel på den trots att stora färgflagor är borta. Jag blir ledsen när det är små kratrar i den nylackade lacken. Och dammkorn. Och lackeraren säger att det inte blir bättre. Tror fan att det kan bli bättre. Gör ett bättre jobb nästa gång. Och framförallt, förneka inte ett dåligt jobb. Lyssna på kunden och säg att ni ska fixa det. Utan tjafs och utan att jag blir den där extremt jobbiga gnällspiken till kund som aldrig blir nöjd. Det är ERT arbete som suger.
Visst, det är bara en bil, men för mig är den levande. Och mina känslor är ledsna. För mig är det viktigt. Och min ledsenhet är på riktigt.
Jag blir ledsen när verkstaden inte har gjort ett bra jobb på Forden. Jag blir ledsen när det bytta framdäcket är av en annan sort än det som satt där. Jag blir besviken på puckot som bytte det som inte såg att det inte var ett likadant däck. Eller troligen bara sket i det. Jag blir ledsen när den skadade fälgen inte är bytt. Och när plåtslagaren säger att det inte är något fel på den trots att stora färgflagor är borta. Jag blir ledsen när det är små kratrar i den nylackade lacken. Och dammkorn. Och lackeraren säger att det inte blir bättre. Tror fan att det kan bli bättre. Gör ett bättre jobb nästa gång. Och framförallt, förneka inte ett dåligt jobb. Lyssna på kunden och säg att ni ska fixa det. Utan tjafs och utan att jag blir den där extremt jobbiga gnällspiken till kund som aldrig blir nöjd. Det är ERT arbete som suger.
Visst, det är bara en bil, men för mig är den levande. Och mina känslor är ledsna. För mig är det viktigt. Och min ledsenhet är på riktigt.
Höger
Mycket i samhället bygger på att höger är just höger. Klockan snurrar åt höger - medurs. Vi har en högerregering. De flesta är högerhänta. Vi tar i hand med höger hand. Vi har högertrafik. De flesta on...hrm... med höger hand. Det finns en väldigt fundamental högerregel i samhället. Den gäller i omärkta korsningar förhållandevis ofta i stadsmiljö. Den bygger på att bilen som kommer från höger i en korsning skall ges företräde. Det fungerar ju bra oftast. Kanske inte just att bilen från höger kör just först, men att båda genom ögonkontakt är överens om vem som ska köra först.
Det är INTE lätt att etablera en ögonkontakt med någon som tittar åt ett annat håll och fullständigt glömmer bort att en korsning närmar sig. Följdaktigen fick jag en grön Citroën XM rakt in i min vänstra sida. Pang, så var dagen slut. Absolut ingen hård smäll. Man skulle inte kunna skada sig i den låga farten, men det tog lite illa på Forden. Mannen från vänster var ångerfull och ödmjuk på alla sätt, så det var trots allt ett dumt möte fast med en trevlig människa.
Nu är Forden hos farbror doktorn, och jag hoppas vid min Gud att de inte slarvar med jobbet. Jag kan vara en ANING kitslig med skit i lacken, dålig passform, dålig maskering etc...
Kommer den förbannade våren snart?
Jag har nog inte längtat och väntat på våren så mycket som den här vintern. Nu är vi ju på väg mot den helt klart. Det töar och fåglarna gapar och skriker i skogen. Det är ljust på morgnarna och kvällarna. Tack Gud för det. Jag är så innerligt trött på att bilarna alltid är smutsiga, att det fastnar grus i fälgarna, att mattorna alltid är skitbruna och att folk (kunder) sparkar av sig geggamojja på insteget och sparkar med fötterna på baksidan av framstolarna.
Däremot är ju våren en underbar tid. Inte bara för att det är just vår, utan snart kan man göra saker utomhus utan att frysa häcken av sig. Förutom att bära rullatorer i vårvärmen siktar jag personligen in mig på att rally- och folkracesäsongen drar igång igen. Det är avkoppling att se andra medmänniskor köra sönder och krascha sina bilar. Jag slipper ju att laga skräpet och har bara det stora nöjet att se på och slippa all ångest. För övrigt syns jag i bilden i grön tröja på en av sommarens höjdpunkter; 5 dagar folkrace i Vimmerby. Springtime, here I come.
Däremot är ju våren en underbar tid. Inte bara för att det är just vår, utan snart kan man göra saker utomhus utan att frysa häcken av sig. Förutom att bära rullatorer i vårvärmen siktar jag personligen in mig på att rally- och folkracesäsongen drar igång igen. Det är avkoppling att se andra medmänniskor köra sönder och krascha sina bilar. Jag slipper ju att laga skräpet och har bara det stora nöjet att se på och slippa all ångest. För övrigt syns jag i bilden i grön tröja på en av sommarens höjdpunkter; 5 dagar folkrace i Vimmerby. Springtime, here I come.
Ketchup
Folk har lustiga grejor för sig. Vi gör de mest fantastiska taxikörningar tex. Folk åker runt, i huvudsak på helgerna, och gör åt en massa pengar på taxi. De kan få för sig att åka och kolla om en kompis är hemma, det ska hämtas öl hos någon, åkas ner till systemet på lördagen och när det tydligen hade stängt så lägger man 300 spänn utan att blinka på att åka en mil utanför stan och hämta hembränt hos någon. Mycket märkligt. En kollega körde en yngre man ut till ett raggarställe nån halvmil utanför stan, som har öppet några lördagsnätter i månaden. Den här natten var det stängt. Då ansåg kunden att han inte skulle behöva betala för resan, för det var ju stängt... Som om det är vårt ansvar???
För att inte tala om alla "andra" nötter i trafiken... De som blinkar vänster i en rondell för att visa att de inte ska till höger för att sedan åka rakt fram. Var ni med? De blinkar vänster ett kvarts varv för att visa att de inte ska ut i den första utfarten, sedan slutar de blinka, eller möjligen blinkar åt höger, och åker ut rakt fram. Var kommer den idén ifrån? Fler och fler gör det dessutom. Hur skulle det se ut om man i en vanlig korsning skulle blinka vänster för att visa att man inte ska till höger, och sedan åka rakt fram??? Och sen har vi ju de överlag som struntar i att blinka, väntar med att svänga ut ur korsningar tills det är biltomt i en omkrets om 475 meter och ligger i 20km/h på 50-sträcka bara för att de ändå ska svänga om fyra kvarter. SÅ irriterande.
Vi slänger på en liten vända om kunder som tror att de får äta en mosbricka med två grillade och räksallad i taxibilen, och blir förvånade och sura när de inte får det...
Men jag avslutar dagens inlägg om lustiga grejor med det mest märkliga... Igår kväll hade vi taxiägare med respektive en liten sammankomst på en finare restaurant i den lite större staden några mil bort. Mycket fin mat, och i princip alla beställde in varsin Black & White med mycket god bearnaise- och tryffelsås och fina grönsaker och en sparris uppepå alltihop. Till det god stekt potatis. Då frågar kollega U om han kan få in ketchup... KETCHUP?! Jag tror att det var fler än jag som skämdes en liten liten gnutta. Smaklig måltid du...
För att inte tala om alla "andra" nötter i trafiken... De som blinkar vänster i en rondell för att visa att de inte ska till höger för att sedan åka rakt fram. Var ni med? De blinkar vänster ett kvarts varv för att visa att de inte ska ut i den första utfarten, sedan slutar de blinka, eller möjligen blinkar åt höger, och åker ut rakt fram. Var kommer den idén ifrån? Fler och fler gör det dessutom. Hur skulle det se ut om man i en vanlig korsning skulle blinka vänster för att visa att man inte ska till höger, och sedan åka rakt fram??? Och sen har vi ju de överlag som struntar i att blinka, väntar med att svänga ut ur korsningar tills det är biltomt i en omkrets om 475 meter och ligger i 20km/h på 50-sträcka bara för att de ändå ska svänga om fyra kvarter. SÅ irriterande.
Vi slänger på en liten vända om kunder som tror att de får äta en mosbricka med två grillade och räksallad i taxibilen, och blir förvånade och sura när de inte får det...
Men jag avslutar dagens inlägg om lustiga grejor med det mest märkliga... Igår kväll hade vi taxiägare med respektive en liten sammankomst på en finare restaurant i den lite större staden några mil bort. Mycket fin mat, och i princip alla beställde in varsin Black & White med mycket god bearnaise- och tryffelsås och fina grönsaker och en sparris uppepå alltihop. Till det god stekt potatis. Då frågar kollega U om han kan få in ketchup... KETCHUP?! Jag tror att det var fler än jag som skämdes en liten liten gnutta. Smaklig måltid du...
Träjnii äkkount mänägjer
Det ska visst vara för jävla fint med en titel på sin anställning. En titel så att folk fattar direkt att "Hupp, här är det ingen vanlig anställd på golvet, utan en lite extra fin person jag stöter på." Jag hade med mig en "Key Account Manager" i bilen för ett tag sedan. Hon pratade med någon i telefon större delen av resan, och det var viktiga saker som avhandlades. Det visade sig sedan att hon jobbade på en resebyrå för företag och hennes uppgift var att boka resorna åt en handfull större kunder. Så istället för att kallas deras "personliga" resebokare blev det bättre med "Kii Äkkount Mänägjer".
En annan kund var "Computer Systems Administrator". Ujujuj så fint. Undrar vad han bestämmer över? Raketuppskjutningar? Organdatabas? Underställd statsministern? Nejnejnej... Han var IT-ansvarig på ett mindre företag bara...
Har också haft en "Press Relations Manager" med mig. Mycket viktigt person, det förstod man ju. Med en sådan titel... Press-sekreterare åt en högt uppsatt politiker.
Själv tänkte jag kalla mig "Key Driver Manager of 5:an" i fortsättningen.
En annan kund var "Computer Systems Administrator". Ujujuj så fint. Undrar vad han bestämmer över? Raketuppskjutningar? Organdatabas? Underställd statsministern? Nejnejnej... Han var IT-ansvarig på ett mindre företag bara...
Har också haft en "Press Relations Manager" med mig. Mycket viktigt person, det förstod man ju. Med en sådan titel... Press-sekreterare åt en högt uppsatt politiker.
Själv tänkte jag kalla mig "Key Driver Manager of 5:an" i fortsättningen.
Gott & Blandat
Många av mina kollegor undrar vart uppdateringarna har tagit vägen. Det undrar jag också onekligen... Ibland känner jag att det inte har hänt något kul att skriva om, men det är totalt fel. Det händer roliga saker varje dag och spännande möten sker.
Vi har en skolpojk i 6-7 årsåldern som vi hämtar ute på landet varje morgon. SATAN vad han är frågvis. Och nyfiken. Och vilket minne!!! Jag har bara kört honom två gånger, och första gången var för typ 3 veckor sedan. Och igår var det dags igen. När han öppnade dörren sa han till sin pappa som brukar vänta med honom att "Pappa, vet du att det är han som har två taxibilar???". Pappan; "Nä, hur ska jag veta det? Det är ju inte jag som frågar ut chaufförerna varje dag...". Varför har du två bilar? Har du en själv då? Har ni ingen vanlig bil du och din fru då? Varför är den ena svart och den andra grå? Är Forden trasig idag? Varför är det en öppen motorhuv på nyckeln ( han VRIDER sig runt nyckeln på Saaben och tittar på knapparna)? Har du lagt på vinterdäck än? Vet du hur många cyklar jag har? Vet du att pappa slängde några?
Det håller på så HELA resan. Man är så slut i huvudet. Men han är rolig den lilla pojken. Bättre det än de som inte vågar öppna munnen i tron om att den hemska skolbusschauffören dumpar dem i ett dike...
Och lilla fru O. Hon är så orolig för allt. Stora glasögon och där innanför stora vattniga ögon. Dessutom är hon nog inte längre än 150cm. Nu sist var det ju finanskrisen. Pengarna på bankerna har tagit slut sa hon. Hur är världen blé-en? Och hon tittar på en med stora blanka ögon. Och så åkte vi förbi banken och där stod det ju folk och tog ut pengar på bankomaten. "Det finns ju pengar på banken nu igen!!" utbrast hon. "Godegud vilken tur". "De bara överdriver i tidningarna. Nu är ju krisen över..." Och hon viskade lågt så att ingen rånare skulle höra att hon skulle minsann ta ut ett par hundra från banken nu när det finns pengar igen.
I övrigt är jag mest "nojjig" över nya bilen. Minsta lilla repa som blir lagras noggrant i mitt internminne och kommer att åtgärdas. Man är sån i början sa kollega T, men sen bryr man sig inte. Känner jag mig själv har han delvis rätt. Man är sån i början, men jag kommer att fortsätta att bry mig. Kan man driva taxirörelse utan kunder som förstör bilen???
Idiotkörningar
För det mesta har man med sig trevliga människor i bilen. Människor som har en historia att berätta. En italienare som är här för träning inför O-ringen. Mycket trevlig. Min gamla klasskompis L som jag inte sett sen tidigt 90-tal. Kul.
Men sen finns det ju puckon också. Det hoppade in fyra ungdomar, två killar och två tjejer i bilen, och ville till en stad 3 mil bort. De hade med sig varsin öppnad kebabrulle och kebabsåsen rann nerför händerna och jag bad dem vänligt men bestämt att slå in dem igen och INTE äta i bilen. Lite smågliringar blev det, men de gjorde som jag önskade. En dryg kilometer senare tittar jag till i backspegeln och ser en av grabbarna sitta och äta på sin rulle likt förbannat!! Jag tände till, bromsade intill kanten ganska hårt och undrade helt enkelt om han var extra trög eller bara hörde dåligt. Skällde på honom en liten stund, han slängde ut rullen i ren protest och färden fortsatte. Då började tjejerna där bak gnälla om hur otrevliga chaufförer vi har på vårt bolag. Vi hade varit och hämtat dem tidigare på kvällen och den chauffören var minst lika otrevlig som jag var. (Det visade sig senare att de inte fick sitta och dricka öl i hans bil). Jag stannade återigen och undrade stilla om färden skulle avslutas ute i skogen eller om de kunde acceptera att jag inte vill ha kebabsås i bilen? Och om det skulle vara okej för dem att jag sitter på deras arbetsplats och sölar ner. Efter lite tjafs räddade den enda hyggliga i sällskapet upp det hela och de kördes till önskad adress.
När jag kom tillbaka till stan var det mycket att göra och jag skulle hämta en man som skulle ner till den nattöppna pizzerian och hämta en pizza. Väl där var det säkert 20 personer som stod och väntade på sin mat och jag sa till honom att jag inte kan vänta så länge, så om han beställer sin pizza så kör vi hem honom när han har fått den. Det ville han INTE acceptera, men jag påtalade igen att jag måste ta ett par körningar emellan och sen jag kan jag hämta honom. Då klev han bara ut ur bilen och gick in på pizzerian utan att betala mig. Mitt tålamod var ju redan förbrukat till stor del så jag gick efter honom, drog ut honom på gatan och tog helt enkelt pengarna han hade i handen, gick till bilen och hämtade växel och gav honom. Han blev ju fly förbannad och uttalade diverse okvädesord och hot, att han skulle hata mig resten av livet och att mina ögon inte var vad han ville drömma om den natten. Jag önskade honom all lycka och trevlig kväll och lämnade platsen. Ropade också upp växeln och meddelade att personen i fråga inte skulle få någon taxi den kvällen. En halvtimme stegade han in på taxiplan i tron att få en taxi men G i växeln meddelade att är man dum får man gå. Så fick han sig också en skopa och hot, men till slut traskade kunden iväg i regnet med sin pizzakartong.
Smaklig måltid.
Men sen finns det ju puckon också. Det hoppade in fyra ungdomar, två killar och två tjejer i bilen, och ville till en stad 3 mil bort. De hade med sig varsin öppnad kebabrulle och kebabsåsen rann nerför händerna och jag bad dem vänligt men bestämt att slå in dem igen och INTE äta i bilen. Lite smågliringar blev det, men de gjorde som jag önskade. En dryg kilometer senare tittar jag till i backspegeln och ser en av grabbarna sitta och äta på sin rulle likt förbannat!! Jag tände till, bromsade intill kanten ganska hårt och undrade helt enkelt om han var extra trög eller bara hörde dåligt. Skällde på honom en liten stund, han slängde ut rullen i ren protest och färden fortsatte. Då började tjejerna där bak gnälla om hur otrevliga chaufförer vi har på vårt bolag. Vi hade varit och hämtat dem tidigare på kvällen och den chauffören var minst lika otrevlig som jag var. (Det visade sig senare att de inte fick sitta och dricka öl i hans bil). Jag stannade återigen och undrade stilla om färden skulle avslutas ute i skogen eller om de kunde acceptera att jag inte vill ha kebabsås i bilen? Och om det skulle vara okej för dem att jag sitter på deras arbetsplats och sölar ner. Efter lite tjafs räddade den enda hyggliga i sällskapet upp det hela och de kördes till önskad adress.
När jag kom tillbaka till stan var det mycket att göra och jag skulle hämta en man som skulle ner till den nattöppna pizzerian och hämta en pizza. Väl där var det säkert 20 personer som stod och väntade på sin mat och jag sa till honom att jag inte kan vänta så länge, så om han beställer sin pizza så kör vi hem honom när han har fått den. Det ville han INTE acceptera, men jag påtalade igen att jag måste ta ett par körningar emellan och sen jag kan jag hämta honom. Då klev han bara ut ur bilen och gick in på pizzerian utan att betala mig. Mitt tålamod var ju redan förbrukat till stor del så jag gick efter honom, drog ut honom på gatan och tog helt enkelt pengarna han hade i handen, gick till bilen och hämtade växel och gav honom. Han blev ju fly förbannad och uttalade diverse okvädesord och hot, att han skulle hata mig resten av livet och att mina ögon inte var vad han ville drömma om den natten. Jag önskade honom all lycka och trevlig kväll och lämnade platsen. Ropade också upp växeln och meddelade att personen i fråga inte skulle få någon taxi den kvällen. En halvtimme stegade han in på taxiplan i tron att få en taxi men G i växeln meddelade att är man dum får man gå. Så fick han sig också en skopa och hot, men till slut traskade kunden iväg i regnet med sin pizzakartong.
Smaklig måltid.
Strut
Jag har funderat ett tag på om den här berättelsen innebär att jag hänger ut någon. Men jag tror faktiskt inte det.
Vi har en kund här i stan som vi några gånger varje månad kör en längre sträcka. Kunden har haft en hjärnblödning och av sviterna drabbats av afasi. Afasi innebär enkelt sagt att hjärnan vet vad den ska säga men munnen säger något helt annat. "Goddag yx-skaft" typ. Man är inte dum för att man har afasi. Man tänker inte sämre, är inte dummare eller ointelligent bara för det. Det finns ett mycket bra sätt att samtala med en människa som har afasi; Man ställer "ja- och nejfrågor". Istället för att fråga "Vad har du för husdjur?" frågar man "Har du ett husdjur?" Blir svaret "ja" går man vidare med "Är det en katt" och så vidare.
En kollega körde kunden för ett tag sedan. Under färden ställde kollegan frågan "Vad har ni för bil?". Kunden funderade en lång stund och svarade sen "Strut". Kollegan berättade detta för mig och konstaterade att kunden måste ju vara vrickad. Jag blev ganska sur och talade om vad afasi är och hur man själv kan hjälpa till för att det ska kunna bli ett bra samtal med kunden. Har själv kört kunden och vi brukar ha jättetrevliga samtal. Nästa gång ska jag fiska fram vad kunden har för bil. Strut...
Vi har en kund här i stan som vi några gånger varje månad kör en längre sträcka. Kunden har haft en hjärnblödning och av sviterna drabbats av afasi. Afasi innebär enkelt sagt att hjärnan vet vad den ska säga men munnen säger något helt annat. "Goddag yx-skaft" typ. Man är inte dum för att man har afasi. Man tänker inte sämre, är inte dummare eller ointelligent bara för det. Det finns ett mycket bra sätt att samtala med en människa som har afasi; Man ställer "ja- och nejfrågor". Istället för att fråga "Vad har du för husdjur?" frågar man "Har du ett husdjur?" Blir svaret "ja" går man vidare med "Är det en katt" och så vidare.
En kollega körde kunden för ett tag sedan. Under färden ställde kollegan frågan "Vad har ni för bil?". Kunden funderade en lång stund och svarade sen "Strut". Kollegan berättade detta för mig och konstaterade att kunden måste ju vara vrickad. Jag blev ganska sur och talade om vad afasi är och hur man själv kan hjälpa till för att det ska kunna bli ett bra samtal med kunden. Har själv kört kunden och vi brukar ha jättetrevliga samtal. Nästa gång ska jag fiska fram vad kunden har för bil. Strut...
Våra äldre
Gamla tanter har ju också känslor. Gamla tanter är ju också människor. Fast det finns de som tror att människors känslor försvinner vid en viss ålder, eller åldrat utseende. Alla kan bli ledsna, glada, överraskade, tacksamma, sorgsna, bekymrade och arga.
Jag har kört två tanter med känslor de senaste dagarna. Linnéa var 88 år gammal och skulle till sin tandläkare och säga honom ett sanningens ord. Hon var inte var INTE nöjd med det han hade gjort de senaste gångerna, men betalt skulle han ha. Men nu var det nog. Hon hade laddat upp sedan kvällen före, och till och med druckit en kopp kaffe innan jag hämtade henne. Det ni... Och om han inte lyssande på henne skulle hon helt enkelt säga åt honom att hålla käften, och sen gå ut därifrån.
Och lilla Astrid. 92 år gammal inser hon att det är svårt att bo kvar hemma och har därför tittat på sin nya lägenhet i stadens centrala servicehus. Hon vill ju klara sig själv, men det är för långt att gå med matkassarna. Och jobbigt att skala potatisen varje dag. Och hon var så bedrövad över detta. Men det var i alla fall balkong i nya lägenheten, så hon kan ju odla lite blommor och så. Så det var blandade känslor. Jag tror att hon kommer att trivas bra där.
Så behandla de äldres känsloliv för vad det är. Rikt och stort. Bara för att man har levt länge innebär det inte att man blir mindre ledsen, arg eller glad. Man blir precis lika upprörd eller glad som du själv blir. Lika ledsen när någon dör bort. Känner sig lika ensam som du kan göra. Känner sig lika sviken. Och lika tacksam när man behandlar dem väl. Gärna lite extra omsorg. Och de har faktiskt humor. Även om du inte tror det, så går det alldeles utmärkt att skämta med en äldre människa. Så gott som alltid i alla fall...
Jag har kört två tanter med känslor de senaste dagarna. Linnéa var 88 år gammal och skulle till sin tandläkare och säga honom ett sanningens ord. Hon var inte var INTE nöjd med det han hade gjort de senaste gångerna, men betalt skulle han ha. Men nu var det nog. Hon hade laddat upp sedan kvällen före, och till och med druckit en kopp kaffe innan jag hämtade henne. Det ni... Och om han inte lyssande på henne skulle hon helt enkelt säga åt honom att hålla käften, och sen gå ut därifrån.
Och lilla Astrid. 92 år gammal inser hon att det är svårt att bo kvar hemma och har därför tittat på sin nya lägenhet i stadens centrala servicehus. Hon vill ju klara sig själv, men det är för långt att gå med matkassarna. Och jobbigt att skala potatisen varje dag. Och hon var så bedrövad över detta. Men det var i alla fall balkong i nya lägenheten, så hon kan ju odla lite blommor och så. Så det var blandade känslor. Jag tror att hon kommer att trivas bra där.
Så behandla de äldres känsloliv för vad det är. Rikt och stort. Bara för att man har levt länge innebär det inte att man blir mindre ledsen, arg eller glad. Man blir precis lika upprörd eller glad som du själv blir. Lika ledsen när någon dör bort. Känner sig lika ensam som du kan göra. Känner sig lika sviken. Och lika tacksam när man behandlar dem väl. Gärna lite extra omsorg. Och de har faktiskt humor. Även om du inte tror det, så går det alldeles utmärkt att skämta med en äldre människa. Så gott som alltid i alla fall...
Dricks och krossade hjärtan
Han skulle bara ha vetat. Vad som låg kvar i sätet efter hans entré ut ur bilen. Och efter några kilometers fylle-svammel om att han minsann aldrig lämnar dricks i en taxi. Man behöver inte det enligt lag sa han. Och jag kontrade med att jag inte alls begär dricks utan är så nöjd med den lön jag tar ut. Och han ältade. Och ältade. 204 riksdaler gick resan på och GUUD så noggrant han räknade upp de sista kronorna. Ja, den fjärde kronan fick jag till och med i 50-öringar. Han hånlog och tackade för sig. Dörren slogs igen och jag tittade till på sätet. En ihopskrynklad hundralapp. Jag hånlog tillbaka och tackade för mig.
Och det här med krossade hjärtan. Två stycken har det varit i bilen inatt. En tjej hämtade jag vid den lokala danslogen ett stycke utanför stan. Hennes sambo hade "hånglat upp" en annan tjej. Hyggligt. Hon skulle gå hem minsann, men valde att åka taxi de sista två milen. Stackars flicka. Ungefär samma historia med killen som skulle hem till lilla samhället. Tjejen han hade limmat på och börjat få lite gensvar ifrån hade fullständigt ignorerat honom på festen när en annan kille dök upp där. En tår fälldes faktiskt i Saaben. Lite goda råd på vägen fick han av mig. Man är ju ändå taxichaufför menar jag...
Och det här med krossade hjärtan. Två stycken har det varit i bilen inatt. En tjej hämtade jag vid den lokala danslogen ett stycke utanför stan. Hennes sambo hade "hånglat upp" en annan tjej. Hyggligt. Hon skulle gå hem minsann, men valde att åka taxi de sista två milen. Stackars flicka. Ungefär samma historia med killen som skulle hem till lilla samhället. Tjejen han hade limmat på och börjat få lite gensvar ifrån hade fullständigt ignorerat honom på festen när en annan kille dök upp där. En tår fälldes faktiskt i Saaben. Lite goda råd på vägen fick han av mig. Man är ju ändå taxichaufför menar jag...
Introduktion
Hej. Jag heter M. Jag och min sambo äger 1/8 av ett taxibolag i en hyfsat stor stad i Småland. Ägarskapet innebär också att vi har en taxibil som jag kör. Vår lille Saab 9-5. Vector. Med diverse lulllull på. Det är ju ändå min arbetsplats några timmar/mil varje dag. Rejält uppskattad är Saab´s största ljudpaket med BOSE-högtalare och en bas gömd i bagaget. GOTT LJUD!!! Vinge på bagageluckan också. Extraljus. Halvskinn. 16" alufälgar i polerad aluminium. Det ska vara snyggt att åka taxi tycker jag. Det är ju inte ett billigt nöje precis.
Den här bloggen kommer att handla om min vardag bakom ratten. Möten med människor. Både kunder och kollegor. Kompanjoner blir det ju faktiskt. Om Saaben. Olika resmål. Kängor och beröm. Inte hänga ut någon. Men inte alltid hänga in heller.
Då taxibranschen kan vara hårt ansatt rent konkurrensmässigt blir det inga detaljer här. I vår stad är vi och våra kompanjoner ensamma aktörer, vilket passar oss bra. Men det innebär stort ansvar. Kommunens innevånare litar på oss. Det finns ju liksom ingen annan att vända sig till. Men stan är för liten för två bolag. Så därför har vi ett stort samhällsanvar. Ha bilar redo dygnet runt, trots att det vissa tider inte är lönsamt överhuvudtaget. Vi måste ta körningar som inte är intressanta ur någon synpunkt.
Men det är intressant. Omväxlande uppdrag. Skolskjutsar, sjukresor, rena budkörningar, affärsresor. Fylleresor på helgerna. Rullande psykmottagning. Biktbås. Körande konsult. Bollplank. Fråga Olle. Intressant. Men det sägs ju att en taxichaufför alltid har ett råd att ge. Vet bra saker. Rätt saker att säga. Men ikväll behöver jag inte arbeta. Bilen rullar, fast med vår chaufför E bakom ratten. En klippa och jag tillbringar helgen med min sambo A istället. I väntan ny en ny vecka. Med nya upplevelser och resmål. Återkommer. Over and out.
Den här bloggen kommer att handla om min vardag bakom ratten. Möten med människor. Både kunder och kollegor. Kompanjoner blir det ju faktiskt. Om Saaben. Olika resmål. Kängor och beröm. Inte hänga ut någon. Men inte alltid hänga in heller.
Då taxibranschen kan vara hårt ansatt rent konkurrensmässigt blir det inga detaljer här. I vår stad är vi och våra kompanjoner ensamma aktörer, vilket passar oss bra. Men det innebär stort ansvar. Kommunens innevånare litar på oss. Det finns ju liksom ingen annan att vända sig till. Men stan är för liten för två bolag. Så därför har vi ett stort samhällsanvar. Ha bilar redo dygnet runt, trots att det vissa tider inte är lönsamt överhuvudtaget. Vi måste ta körningar som inte är intressanta ur någon synpunkt.
Men det är intressant. Omväxlande uppdrag. Skolskjutsar, sjukresor, rena budkörningar, affärsresor. Fylleresor på helgerna. Rullande psykmottagning. Biktbås. Körande konsult. Bollplank. Fråga Olle. Intressant. Men det sägs ju att en taxichaufför alltid har ett råd att ge. Vet bra saker. Rätt saker att säga. Men ikväll behöver jag inte arbeta. Bilen rullar, fast med vår chaufför E bakom ratten. En klippa och jag tillbringar helgen med min sambo A istället. I väntan ny en ny vecka. Med nya upplevelser och resmål. Återkommer. Over and out.
Alkoläsk med jordgubbssmak
En stamkund i ett samhälle ett par tre mil från stan är inne i en period. Då avser vi inte minigolfspelande utan regelrätt ölhävning. Eller snarare alkoläskhävning. Vi kallar honom F. Så igår var det dags. Hämta i hans lilla samhälle, in till stan och statliga spritmonopolet och tillbaka till byn. Där hade ju den här bloggen kunnat vara slut, om det inte hade varit så att F´s starka drycker förmodligen hade tagit slut redan på lördagen och det dammade rejält i blodådrorna.
Han kom knappt in i bilen förrän en öppnare efterfrågades, vilket naturligtvis inte fanns, och jag påpekade det fina i kråksången med att vänta till hemkomsten med att öppna. Han var ju bara tvungen och började fippla med två flaskhalsar mot varandra, och jag vädjade återigen om att vänta en liten stund. Sekunden efter fick han ju upp den förbannade kapsylen. Omskakade flaskor. Det stod som en fontän ur den ena flaskan, rakt i ansiktet på honom, hela högerdörren, framrutan, instrumentpanelen, jag själv, i baksätet, ja i hela bilen.
"Sicken tur att det inte var öl...det luktar ju för jevvla illa..." var F´s kommentar innan flaskan halsades och abstinensen fick en sekunds ro i hans kropp. Alkoläsk med jordgubbssmak luktar nog bättre i alla fall, men nöjd, det kände jag mig inte.
Han kom knappt in i bilen förrän en öppnare efterfrågades, vilket naturligtvis inte fanns, och jag påpekade det fina i kråksången med att vänta till hemkomsten med att öppna. Han var ju bara tvungen och började fippla med två flaskhalsar mot varandra, och jag vädjade återigen om att vänta en liten stund. Sekunden efter fick han ju upp den förbannade kapsylen. Omskakade flaskor. Det stod som en fontän ur den ena flaskan, rakt i ansiktet på honom, hela högerdörren, framrutan, instrumentpanelen, jag själv, i baksätet, ja i hela bilen.
"Sicken tur att det inte var öl...det luktar ju för jevvla illa..." var F´s kommentar innan flaskan halsades och abstinensen fick en sekunds ro i hans kropp. Alkoläsk med jordgubbssmak luktar nog bättre i alla fall, men nöjd, det kände jag mig inte.
Snusdosan
Den är borta. Någon har ta mig sjutton bara stulit den rätt av. Någon av mina kollegor. Inte för att det rör mig egentligen. Var mest bara ett test. En kund glömde en ny oöppnad snusdosa av märke Grov Lös i bilen häromdagen. Och jag snusar inte. Frågade en anställd om han ville ha den, men det passade inte riktigt. Du dör oavsett om det är löst eller portion tyckte jag, men han ville inte. Så jag la den på vårt bord runt soffan där vi sitter mellan körningarna.
Det är ett magiskt bord. Allt man lägger där tycks lösas upp i tomma intet. Det är väl i och för sig sagt så att det som läggs på bordet är något man bjuder på. En godispåse äts upp på bara någon timme. Förste man eller kvinna som få syn på den öppnar den helt sonika. En chokladkaka går samma väg. Det sägs att kollega B hade ställt en födelsedagstårta till frun i kylen, fick en lite längre körning, och när han kom tillbaka var den halvt uppäten.
Men jag tänkte och trodde att en oöppnad snusdosa är inget man bjuder på. Den har man helt enkelt glömt på bordet och tar hand om den nästa gång man sitter i soffan. Tydligen inte. Dosan är borta. Stulen i mina ögon. Men jag bryr mig inte. Snusar inte.
Det är ett magiskt bord. Allt man lägger där tycks lösas upp i tomma intet. Det är väl i och för sig sagt så att det som läggs på bordet är något man bjuder på. En godispåse äts upp på bara någon timme. Förste man eller kvinna som få syn på den öppnar den helt sonika. En chokladkaka går samma väg. Det sägs att kollega B hade ställt en födelsedagstårta till frun i kylen, fick en lite längre körning, och när han kom tillbaka var den halvt uppäten.
Men jag tänkte och trodde att en oöppnad snusdosa är inget man bjuder på. Den har man helt enkelt glömt på bordet och tar hand om den nästa gång man sitter i soffan. Tydligen inte. Dosan är borta. Stulen i mina ögon. Men jag bryr mig inte. Snusar inte.
